Reporterregel nr1: Sätt aldrig, aldrig på dig ömma kläder och skor som inte ”får” smutsas ner.
Eftersom jag sällan är reporter glömde jag detta och bröt mot regeln. Det fick jag ångra…
Jag hamnade nämligen mitt i en hästhage och till råga på allt regnade det också.
Läs artikeln eller se inlaget
Häromdagen skrev jag ett inlägg som handlade om några kommentarer jag fått. Inlägget skrev jag eftersom samtliga faktiskt var ganska roliga och jag uppskattar verkligen när folk pratar med mig utanför jobbet.
Men ibland händer det att man får höra mindre trevliga kommentarer och efter ett riktigt obehagligt telefonsamtal till redaktionen häromdagen så känner jag mig manad till att skriva följande.
Som programledare eller redaktör blir man ibland lite av en ”klagomur”. Tittare ringer in och är upprörda, ofta är det inslag som rör upp känslor och åsikter. Som journalist för SVT tar jag inte ställning utan är bara vänlig, lyssnar och låter de prata. Ofta är detta inga problem och de flesta som ringer in nöjer sig med att få ”prata av” sig. Men ibland kommer ett samtal som blir lite för mycket tom för mig, som faktiskt har en hög tröskel när det kommer till att tåla ”skit”. Det gäller de samtal som börjar som en åsikt över något vi sänt och sen övergår till att säga både det ena och det andra om mig som person.
Vad ger tittare rätt att bete sig så?
Så om du tänker ringa eller på annat sätt höra av sig till en redaktion, tänk på att det är människor ni talar till. Bara för att vi syns i TV, jobbar på en tidning eller gör något annat inom mediesfären så betyder det inte att vi inte har några känslor.
Skippar regn och snöblask och åker söderut…
Dit där våren kommit.
Kan ni gissa var jag är?
Detta var helt klart gårdagens snackis. TV-licensen kan slopas…
Vad tycker ni, är detta rätt väg att gå?
Länk till artikel i Dagensmedia
Länk till artikel i Resumé
Ibland när folk känner igen en så händer det att kommentarer fälls. Vissa mer underhållande än andra och endel kan man vara utan. Så jag tänkte dela med mig av några.
På kaféet:
-Dig tittar jag på varje kväll. Det känns som om vi känner varandra. Vad heter du?
I bastun:
-Det är ju du på TV. Kommer du hit ofta?
(Behöver jag säga att jag kände mig extremt avklädd)
I matbutiken:
-Där är ju du på TV!
(Vänder sig och går)
På stan:
-Visst är det du på TV4?
-SVT
-Ja, ja sak samma….
På gymmet:
-Dig har jag sett på TV både i Småland och i Stockholm. Du är mycket piffigare när du är i huvudstaden. Får ni hjälp med hår och smink där?
I matkön:
-Där är ju du. Vad kort du är. Jag hade förväntat mig några centimeter till.
Å tro mig, jag har hört mycket, mycket mer.
Hörde jag rätt?
Jag jobbar just nu med ett rep som är påväg att ta form. Eftersom jag är reporter väldigt sällan så handlar det om att samla in intervjuer de dagar jag kan och sen sätta ihop det när allt är hemma.
Återkommer med mer när det är klart.
Proffsiga Daniel filmade idag eftersom personen vi intervjuade ville vara anonym.
Jag känner mig som en uppskruvad duracellkaning utan stoppknapp. Det går i ett och därför har inte bloggandet varit prio ett.
Både jobbet och livet utanför tar just nu en hel del tid, men jag hoppas kunna få mer tid över för lek snart.
Bjuder därför här på några intressanta länkar och en bild från gårdagens 21:35-sändning. Tack du söta som skickade den fina komplimangen.Sådana värmer och lite extra de dagar man inte känner sig tipp topp….
Pontus Löf om webbstrategi – Journalistiken handlar om mycket mer än att förmedla information
Axel Andén-Journalistens roll i sociala medier
Viktigt för journalisterna att värna statusen
Det är påsk och jag är ledig….
Eller inte….
Är inne och uppdaterar webben, men det märks att det är påsk för nyheterna verkar också tagit lite lov.
Bjuder på denna sköna påskunge jag såg på stan igår.
Vi jobbar flitigt med vårt tilltal, att prata ledigt… Så jag tänkte att jag skulle använda ett ord i ett telegram som jag också ganska ofta använder till vardags…..
Det kanske var en dum ide för…
Telegrammet jag läste upp handlade om restauranger som fått anmärkningar för att det var för lortigt i kök och på toaletter.
Men jag sa inte lortigt utan skitigt…
Detta gillades inte.
En tittare ringde, en annan mejlade ett mycket argt mejl.
Vad tycker ni?
Är det ok att säga skit….skitigt i TV eller är det ovårdat?
Eftersom två tittar reagerade så starkt så var det ju garanterat fler som gjorde det….
Så till den andra sändningen…. Jag lät faktiskt telegrammet vara som det var och sa skitigt igen….
Idag kom påskharen till redaktionen. Han kom i form av en redaktör som vet hur man gör sin undersåtar glada i påsktider. Lite smart också för om vi är inne i ett konstant spckerstirr så lär vi nog jobba därefter.
