Häromdagen skrev jag ett inlägg som handlade om några kommentarer jag fått. Inlägget skrev jag eftersom samtliga faktiskt var ganska roliga och jag uppskattar verkligen när folk pratar med mig utanför jobbet.

Men ibland händer det att man får höra mindre trevliga kommentarer och efter ett riktigt obehagligt telefonsamtal till redaktionen häromdagen så känner jag mig manad till att skriva följande.

Som programledare eller redaktör blir man ibland lite av en ”klagomur”. Tittare ringer in och är upprörda, ofta är det inslag som rör upp känslor och åsikter. Som journalist för SVT tar jag inte ställning utan är bara vänlig, lyssnar och låter de prata. Ofta är detta inga problem och de flesta som ringer in nöjer sig med att få ”prata av” sig. Men ibland kommer ett samtal som blir lite för mycket tom för mig, som faktiskt har en hög tröskel när det kommer till att tåla ”skit”. Det gäller de samtal som börjar som en åsikt över något vi sänt och sen övergår till att säga både det ena och det andra om mig som person.
Vad ger tittare rätt att bete sig så?

Så om du tänker ringa eller på annat sätt höra av sig till en redaktion, tänk på att det är människor ni talar till. Bara för att vi syns i TV, jobbar på en tidning eller gör något annat inom mediesfären så betyder det inte att vi inte har några känslor.